Dasset på Finnhamn
Anna gick ovetande mot dassen en bit bort, ovetande om vad som väntade henne. Hon hade sett fram emot att få gå på toa. När hon kom närmare upptäckte hon till sin fasa att mittendörren var öppen! Inte bara det, inuti dasset satt: En gubbe!! Sekunderna som följde upptäckte hon också att familjen stod nedanför, väntade de? På honom? Tankarna flög genom huvudet på Anna, ville han känna känslan av sommar? Kunde han inte slita sig från utsikten? Hade han kanske cellskräck eller vad han helt enkelt bara oförmögen att stänga dörren? Men familjen då, kunde inte de stänga den röda dassdörren med hasp på båda sidor? Kanske var det så att han helt enkelt upptäckte sin prikära situation försent, och då kunde inte familjen uträtta den syssla han själv inte kunde utföra. Anna Berglund tvekade en sekund men kunde inte utsätta sig för den situation som skulle uppstå om hon fortsatte. Anna Berglund vände i riktning mot andra dass i hopp om bättre tider.
Baserat på en sann händelse på Finnhamn
©yoleia
