Nu sitter vi som vill ha skills här i skolan och väntar på att våra språklektioner ska börja med sällskap av varandra och våra macbooks medan alla ... som inte vill läsa något språk... går hem. Vi slutade tidigare från svenskan där vi fick lära oss, vad hette det nu igen... språkriktighet. Det går ut på att sätta komman på rätt ställen och sånt så nu efter lite träning går det lättare att skriva, faktiskt. Jag skrev en polisrapport (det var vår uppgift), äntligen får vi skriva (vi har fått det förut också iförsig men inte så jättemycket, jag går ju liksom författar) baserat på ett utdrag ur en bok som heter Thérèse Raquin, har inte läst den men den verkar lite... hemsk. Vi fick läsa en 3- rutors sammanfattningsserie. Jag och mina kompisar, som jag känt sen jag var liten men som bor i Blekinge nu, såg föresten en hel bok med såna av filmer, de e kul.
Här är den:
Danielle La Paz berättar att hon befann sig på en kulle med utsikt över Seine klockan 13.15 när hon var ute och gick med sin hund i området. Hon berättar att hon såg 3 människor i en båt varav en var kvinna. Den ena mannen hade grön jacka och kvinnan blå klänning, vad den andra mannen hade lade hon inte märke till då. Hon fortsatte längre in i skogen som kantar Seine och kunde inte längre se båten. Dock hörde hon några rop som hon inte kunde uppfatta helt. Hon stannade för att lyssna och hörde ett plask med åtföljande dova skrik och sedan, strax efter, en man som ropar på hjälp. Vid det laget hade hon redan börjat gå i riktning mot stranden och började nu springa. När hon kommit nära såg hon en man i rutig jacka och grön basker som redan skyndade till deras undsättning, hon såg däremot inte till den andra mannen med grön jacka som också var i båten, bara en man med uppfälld, svart krage hållandes på kvinnan. Danielle gick aldrig fram till stranden utan stod tyst och iakttog, bakom skyddande träd, vad som hände därefter.
Anna gick ovetande mot dassen en bit bort, ovetande om vad som väntade henne. Hon hade sett fram emot att få gå på toa. När hon kom närmare upptäckte hon till sin fasa att mittendörren var öppen! Inte bara det, inuti dasset satt: En gubbe!! Sekunderna som följde upptäckte hon också att familjen stod nedanför, väntade de? På honom? Tankarna flög genom huvudet på Anna, ville han känna känslan av sommar? Kunde han inte slita sig från utsikten? Hade han kanske cellskräck eller vad han helt enkelt bara oförmögen att stänga dörren? Men familjen då, kunde inte de stänga den röda dassdörren med hasp på båda sidor? Kanske var det så att han helt enkelt upptäckte sin prikära situation försent, och då kunde inte familjen uträtta den syssla han själv inte kunde utföra. Anna Berglund tvekade en sekund men kunde inte utsätta sig för den situation som skulle uppstå om hon fortsatte. Anna Berglund vände i riktning mot andra dass i hopp om bättre tider.
Baserat på en sann händelse på Finnhamn
©yoleia
