yoleia

Det var en gång en medelmåttigt vacker prinsessa i ett mycket vackert kungarike. Det är inte enbart henne den här sagan kommer handla om. Utan också om två andra unga damer (inte nödvändigtvis i nöd, inte än i alla fall).

Den jag börjat beskriva när jag typ avbröt mig själv hade långt svart hår och ljusgröna ögon, ungefär samma färg som ett ljusgrönt doftljus från party lite, resten var ganska, hur ska jag uttrycka mig, normalt… inte särskilt vackert, inte för den delen fult heller. Det var då inte vad hon ansåg om sig själv, i hennes ögon var hon vacker i alla avseenden, för det var vad hennes kärleksblinda föräldrar hade intalat prinsessan under hela hennes uppväxt. Hon hade ljusgröna skor föresten, med de matchade vanligtvis inte hennes ögon, bara i ett speciellt ljus som de hade haft när färgvalet inträffade, kort därefter byttes alla lampor i slottet ut.

Om jag ska beskriva prinsessans kläder kan jag säga att hon hade en väldigt vid kjol, egentligen var det en klänning, men själva kjolen var mycket vid, i midjan var den däremot mycket tajt, precis som en 1700- tals klänning. Hon hade alltid korsett på sig. Ärmarna hade puff längst upp för att sen avsmalna till hela vägen ner till vristerna. Det var en väldigt skarp kant mellan puffarna och resten av ärmarna. Den här moddelen hade nästan alla hennes klänningar, de var bara i olika färger.

Landet hon bodde i hade tempererat klimat. Men det blev aldrig riktigt kallt, inte ens på vintern, det kom sällan snö, men det var ingen brist på nederbörd. Det bestod till mestadels av stora gröna ängar men också lite skog och stränder vid kusten dit befolkningen brukade gå på sommaren.

Befolkningens hår var från ljusbrunt till svart, det fanns inga riktigt blonda människor, den ljusaste tonen som existerade i kungariket var den som hennes storebror hade, vilket var kolabrunt, en ytterst delikat färg. Det faktumet (inte det att hans hår var kolafärgat utan det faktumet att han var hennes storebror) gjorde att hon inte var någon kronprinsessa. Det irriterade henne dock inte i en högre grad än att hon då och då kände sig lite en liten aning avundsjuk, men bara lite, trots hennes höga syn på sig själv var hon ganska nöjd med sin position.

Kronprinsen var inte alls som hon eftersom honom hade en mycket sträng barnsköterska tagit hand om, så han hade tvärt om rätt dålig självkänsla. Kungen och drottningen kände när han var vid fyra års ålder att de hade försummat honom och det skulle inte hända med deras nästa barn tänkte de så när prinsessan föddes fick hon all deras uppmärksamhet och då försummade de resten av prinsens barndom också. Eftersom jag inte nämnt några namn ska jag göra det nu. Vår prinsessa heter Catrine Teodoraa Nesline, hennes bror Lucas Nero Kaka, deras mor och far Lisaa Yozeline Katinka och Rudolf Paul And IIX. Nu har jag sagt allt om den prinsessan och ska nu börja berätta om den andra huvudpersonen i den här berättelsen:

Fortsättning följer... kanske, det beror på, hehe

Källa: Bild

© yoleia